tisdag 21 augusti 2012

Tankar om tre filmer, men ingen recension.

När jag såg Batman Begins på bio 2005 kom jag ihåg att jag täntke att filmen aldrig kom gång. Att jag blev förvånad över att man aldrig fick se någonting ur Bruve Waynes liv som hjälte. (Men vid den tiden tror jag inte att det var klart att det skulle bli en triologi, iallafall inte för mig) Men vad den filmen saknade, hade The Dark Knight och lite till. The Dark Knight utgörs till 98,9 % av Heath Ledgers otroliga rolltolkning av Jokern. Resten av intrigerna skapade av denna Joker med hans skräckinjagande psykologiska spel.

För två veckor sedan såg jag den sista delen i Nolans Batman triologi. Efter en hyffsad första film och en fantastisk tvåa, var det oundvikligt att inte vara nervös över att trean inte skulle leva upp till ens förhoppnigar. Skulle någon möjligtvis fylla Jokerns skor som boven?. Det gick tydlingen. Bane är kanske inte lika uppenbart sinnessjuk som Jokern, utan presenterar ett lugn och en intelligens. Fast med en lika otäck agenda.

Känslan efter att ha sett filmen var oslagbar. Det var en sällsynt form av fullständigande, filmen var komplett. Den hade allt. Christian Bale, Gary Oldman och Michael Caine forsatte sina insatser på topp, och tillskotten i form av Tom Hardy som Bane, Jospeh Gordon-Levitt och Anne Hathaway var mer än godkända. Filmen var spännande, den lyckades förvåna en ett flertal gånger. Den hade extremt fina effekter och bra takt.

Dock ska jag reservera mig ifrån att säga att den var bättre än The Dark Knight. Även om den har samma regissör är de två skilda estesiker i de två filmerna. Okej, inte helt skilda kanske, men de har sina skillnader. The Dark Knight är mörk, och har en ren råhet. Den är avskalad på ett sätt Rises inte är. Men de båda är två riktigt bra filmer, men på olika sätt. Iallafall i mina ögon.



Och som en riktigt älskare av serier, i både form av böcker och film var jag riktigt nöjd med slutet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar